Skip to content

Sofia Nordins Gå sönder, gå hel

En kvinna tar sin tvillingsysters spädbarn och försvinner. Många år senare suddar hon så effektivt hon kan ut spåren av sitt förflutna och skapar sig en helt ny identitet; hon blir i någon mening sin egen tvilling.

När konstruktionen börjar krackelera kommer flyktbeteendet åter, viljan att ömsa skinn och bli en annan på nytt och på nytt.

När tvillingar ges plats i skönlitteraturen är det inte sällan omgärdat av tragik, katastrofer och kusligheter. Den där dubbelheten tycks vara tacksam när man vill skapa mystisk stämning, bygga upp symbiotisk svartsjukedramatik eller helt enkelt bara fascineras av det lätt absurda i att det kan finnas två människor som är till synes exakt likadana.

Peter Pohls ”Jag saknar dig, jag saknar dig”, Carina Rydbergs ”Den som vässar vargars tänder” och amerikanen Wally Lambs ”I know this much is true”, för att nämna några exempel, är alla tvillingskildringar kringgärdade av olika svårigheter. (Det är väl i princip bara de blonda, snygga, kaliforniska Jessica och Elizabeth Wakefield från min barndoms högt älskade bokserier av pseudonymen Francine Pascal, som har ett någorlunda ljust och psykiskt stabilt liv att se fram emot – trots att de är tvillingar.)

Sofia Nordin bryter inte mot den konvention som påbjuder mörka tvillingskildringar i sin nya roman – tvärtom.

Gå sönder, gå hel är becksvart från början till slut. Med ett krypande obehag trappar Nordin upp sin historia mot den katastrof man hela tiden vet är oundviklig, men som ändå kommer som en chock för att man så intensivt hoppas på att det ska finnas någon försoning.

Lena och Freja är tvillingar. Identiska på utsidan, samma gener, till synes jämbördiga och med samma förutsättningar. Den lilla Lena drar tidigt slutsatsen att det måste vara i deras namn den avgörande skillnaden ligger – vad har den intetsägande vanliga att sätta emot en gudinna?

Obalansen och orättvisan i deras relation, den upplevda, genomsyrar en hel barndom och uppväxt och får sin kulmen när Lenas kärlek Isak väljer Freja och bildar familj med henne.

Nordin återger barndomstiden endast i glimtar, insprängda i berättelsen; i den berättelse som tar sin början när Lena bestämmer sig för att fly med Frejas lilla dotter Lisa, ett beslut hon fattar eftersom ”hon ju egentligen skulle ha varit min”.

Parallellt med berättelsen om Lenas flykt – en tillvaro hon för utanför samhället och alla sammanhang, och där hon till slut glömmer vem hon är och vad hon gjort – skriver Sofia Nordin berättelsen om Anna.

Anna, som effektivt och målmedvetet skapat sig ett nytt liv helt inom normalitetens gränser på alla plan. Inget uppseendeväckande eller avvikande. En vänlig man med vanligt namn, två välartade barn med vanliga namn, vänner som kommer lagom nära. Allt är noga avvägt för att vare sig hon själv eller någon annan ska få för sig att rota i hennes förflutna.

Det är ingen hemlighet i ”Gå sönder, gå hel” att Lena och Anna är samma person – det förstår man redan från början – men trots detta lyckas Sofia Nordin skapa ett intressant spänningsförhållande mellan de olika tidsplanen och liven.

Bara det enkla tricket att skriva berättelsen om Lena och hennes brott i presens, medan skildringen av Anna – som utspelar sig långt senare – beskrivs i förfluten tid, är effektivt för att plantera en viss osäkerhet hos läsaren.

Och så Freja förstås, som i båda berättelserna rör sig i bakgrunden som ett skugglikt hot, som aldrig får ta fysisk form – finns hon ens utanför Lenas/Annas huvud?

Spänningsmoment och mystiskt oklara tvillingidentiteter till trots, är det knappast någon thriller Nordin skrivit.

”Gå sönder, gå hel” är först som sist en djupdykning i ett svårt skadat psyke, helt inom den realistiska romanens ramar.

Och Sofia Nordin, som bland annat nominerats två gånger till Augustpriset för sina ungdomsromaner, tar nu ytterligare ett rejält kliv in på fältet för svensk samtidslitteratur att räkna med.

Kommentera

Du kan använda HTML i kommentarerna. Din epost kommer inte att synas.

Prenumerera på kommentarer via RSS