Skip to content

”Från inget till något”. Mediekrönika.

”Jag har inte ett enda bra minne från min barndom”, säger Bleckan i det första avsnittet av Danne & Bleckan, och det är just där och då som deras berättelse griper tag, vrider om och håller fast. Inte ett enda? Och här står de nu, som hajpade tatuerare i Stockholmsförorten Högdalen med sin Salong Betong, omklemade av det etablissemang som älskar att krama outsidern – så länge han eller hon är bra på rätt sätt. Det är lätt att göra sig lustig över hur vi älskar berättelserna om maskrosbarnen som plötsligt blir framgångsrika och kändisarnas favoriter.
Men ändå, att det faktiskt kan hända.

Dokumentärserien Danne & Bleckan sänds i SVT Play, och enbart där, på onsdagskvällar. Varje avsnitt är en kvart. Man kan se dem när man vill, hur många gånger man vill, men förmodligen kommer de som hittar fram till serien att bänka sig vid datorn på onsdagskvällarna klockan 20.00 och vänta på ett nytt avsnitt – precis som man gjorde med sina tv-favoriter förr i tiden. Det här är inte ett program man har lust att vänta på längre än man måste.

Från ingenting till någonting. Det är undertiteln till programserien som inte bara har en av tidernas snyggaste vinjett och ovanligt vackert fotografi, utan som också ger oss den kanske viktigaste berättelsen om klass och utanförskap som visas i svensk tv just nu. I onsdags skrev Malin Ullgren en krönika i DN som handlar om hur fattigdom och underklass motas bort från dagens tv-serier (9/11). Men Danne & Bleckan utgör en viktig, dokumentär motvikt till de fiktioner som tycks ha glömt alla utom den välmående medelklassen.

Daniel Eriksson och Anders Bleckhorns lärde känna varandra i Högdalen, insåg så småningom att, eftersom ingen av dem ”verkar dö”, det var dags att göra något åt sina liv. Tillsammans startade de tatueringsstudion Salong Betong, med Danne som administratör och Bleckan som konstnär – från början använde han knappnål och vanligt bleck. Resten är historia. I år fanns de med på herrmagasinet Kings lista över inflytelserika personer i herrmodets Sverige. All sådan uppståndelse tycks de ta med ro: ”Mode? Jag använder ju Adidasbrallor!”

Det är något annat som är långt viktigare än glamouren och credden. Att ha gått från ingenting till någonting. Att faktiskt ha fått rätsida på ett liv som såg ut att kunna sluta hursomhelst – utom bra. Bleckan går inte på den där King-galan på Café Opera. Han kan inte, för det är hans vecka med dottern. ”Jag vill hellre vara med henne, jag kompromissar inte med mitt barn.” Vilken oerhört vacker berättelse detta är.

+ Bron! Ja, jag vet att jag för bara några veckor sen skrev att Bron aldrig kan bli något Brottet. Det är fortfarande helt sanningsenligt, men det betyder ju inte att det inte är spännande. Är nu ohjälpligt fast. Två avsnitt kvar. SVT 1 onsdagar kl. 21.00

1 kommentar Skriv en kommentar
  1. It’s a plerause to find someone who can think so clearly

    22 augusti 2014

Kommentera

Du kan använda HTML i kommentarerna. Din epost kommer inte att synas.

Prenumerera på kommentarer via RSS