Skip to content

Christel Kvants Trädets tid

Som barn hade författaren Sara Lidman ett kärleksförhållande – med en gran.

Det var en på alla sätt betydelsefull och intensiv relation som hon hade till trädet, som stod alldeles i närheten av hennes barndomshem i Missenträsk.

Så småningom skulle hon se sig tvungen att lämna granen till förmån för orden och litteraturen: ”Jag hade att välja mellan Granens sam-vett / att låta mig förträdas / eller att lära mig alfabetet / och bli som folk. / Det var kanske mitt livs svåraste val”, skriver hon i essäsamlingen ”och trädet svarade” från 1988.

Lidmans berättelse är en av de mest säregna och intressanta om människors förhållande till träd som jag läst. Det betyder inte att hon är ensam om att ha skapat personliga och djupa relationer till dessa växter.

När den forna HD-medarbetaren och trädgårdsboksförfattaren Christel Kvant skriver sin Augustnominerade Trädets tid är det med utgångspunkt i det personliga förhållande till träd som människor alltid haft, och i den betydelse som trädet har i våra liv – oavsett om det gäller religiösa symbolvärden eller högst reella livgivande funktioner för människor, djur och andra växter.

Bilderna i boken är helt magiska. Det tycker också Augustjuryn som lyft fram den bland sex böcker som tävlar om titeln Årets fackbok.

Och det är inte utan att jag misstänker att det är bilderna, den vackra formgivningen (som Christel Kvants söner Viktor respektive Tobias Kvant står bakom) och ämnet i sig – vi lever i en tid som intresserar sig alltmer för naturens eviga värden – som gjort att Kvants bok imponerat på årets jury. Texten i sig lämnar tyvärr en del övrigt att önska.

Jag blir inte klok på vad det är för bok. Man måste förstås inte alltid bli klok på böcker och deras komposition, men man måste känna att författaren själv vet vilken bok hon eller han vill skriva. Christel Kvant tillstår själv i förordet att hon haft ”svårigheter att förklara vad den är för slags bok” och att hon inte ”lyckats klargöra om den kan etiketteras som kulturhistoria eller filosofi, om den handlar om livsstil, om det är en miljöbok eller rentav en konstbok”.

Jag antar att denna brasklapp är till för att säga att det är en bok som är lite allt möjligt, som spretar därför att författaren är intresserad av att följa alla trådar hon dyker på.

Men rörigheten är ett reellt problem för ”Trädets tid” där träden är bokens enda röda tråd. Sedan spretar berättelserna i olika kapitel även om boken är tematiskt indelad i rubriker som ”Träd och liv”, ”Träd och tro” och ”Träd och hälsa”. Kvant blandar naturvetenskapliga fakta med religiösa och kvasireligiösa myter, och bådadera kan förstås säga mycket relevant om trädens funktion i naturen och i människors liv. Men allt skildras så svepande och allmänt, mycket repeteras och stundtals blir det så torrt och förenklat att det låter som en copypastad Wikipediatext. Här finns förvisso intressanta berättelser, inte minst är den om ”tallarna som mjölkar molnen” (Kanarietallen på Teneriffa) och den om den tusenåriga småländska Kvilleken, de är båda oerhört fascinerande.

Men ändå: Jag saknar den kritiska analysen, jag saknar något mer övergripande.

Var är känslan? Var är intensiteten från Sara Lidmans helt korta berättelse om granen hon förälskade sig i? Christel Kvant skriver sin bok eftersom hon älskar träd, ändå kommer man dem inte nära. Hur känns de under handen? Hur luktar de? Hur låter vinden i lövverket?

”Trädets tid” skulle med sitt bildmaterial och sitt ämne ha kunnat bli en utmärkt vindlande essäbok, men den tar aldrig ut svängarna och varken stilistik eller analys lever upp till bokens form.

Dessutom måste det tyckas en aning märkligt att Kvant inte överhuvudtaget nämner det största kulturhistoriska verk om skogen som skrivits i svensk samtidslitteratur, nämligen Kerstin Ekmans ”Herrarna i skogen” (2007).

I senaste numret av tidskriften ”Filter” skriver Ola Sandstig om skövlingen av våra svenska naturskogar. I det reportaget lever verkligen berättelsen om träden och hotet mot dem – den luktar lav och smakar blod.

Tänk om Christel Kvants hela bok om träd gjort likadant.

Kommentera

Du kan använda HTML i kommentarerna. Din epost kommer inte att synas.

Prenumerera på kommentarer via RSS