Skip to content

Fanny Ambjörnssons Rosa – den farliga färgen

”Vilken fin bok du läser!” utbrister min frisör, och först förstår jag inte varför kommentaren gör mig så irriterad. Omslaget föreställer ju ingenting, det är bara en färg och människor uppskattar som bekant olika färger. Men när jag mumlat mina obegripliga ”mhm” – som varken kan tolkas som medhåll eller mothugg – en stund, inser jag att det stör mig att konsensus om den här färgen inte råder mellan mig och min smarta, snygga frisör. Jag tycker den är ful, och jag vill att hon ska tycka det också. Boken är rosa.

Till en början stör också Fanny Ambjörnssons nya bok Rosa – Den farliga färgen mig med sin blotta existens. Varför skriva en hel bok om en enda färg, och dessutom om en som redan invaderar så många av våra offentliga och privata rum, och som är så tydligt kodad och laddad? Just därför förstås. Bara mitt eget ambivalenta förhållande till rosa, ska det visa sig under läsningens gång, avslöjar att människor förhåller sig till den här färgen som till ingen annan på paletten.

Fanny Ambjörnsson gör en klassisk kulturvetenskaplig studie, till största del utifrån eget intervjumaterial, av vilken betydelse rosa har i olika sammanhang i dag; för barnkläder och deras genuskodning, i det rosa flickrummet, för män som klär sig i rosa och slutligen rosa som en potentiellt revolutionär färg i queerfeministiska sammanhang. De två första undersökningsområdena glider naturligt ihop rätt mycket eftersom de båda handlar om barn och rosa, men på det stora hela har Ambjörnsson gjort en lyckad identifiering av olika situationer där rosa tycks vara en särskilt laddad symbolfärg.

Själv oroar jag mig nästan dagligen – det är sant – för att mina döttrar ska bli galna i rosa på det där sättet som barn blir besatta av saker. Mest för att jag av något oklart skäl (läs: gammal socialkonstruktivistisk-feministisk vana) inte vill att de ska vara små, könsstereotypa flickflickor.

Här skiljer jag mig inte nämnvärt från många av de medelklassföräldrar som Ambjörnsson intervjuat, för övrigt den privilegierade klass som också faktiskt kan välja att klä sina barn könsneutralt – sådana kläder är alltid betydligt dyrare än kedjornas uppdelning i pastell och mörkt, rosa och blått. Personligen stämmer jag i bäcken genom att köpa hem kläder i ”rätt” rosa nyanser; mörkare, starkare och klarare än den bebisrosa jag nu en gång för alla inte står ut med.

Att det finns skillnader mellan olika nyanser av rosa står klart också i Ambjörnssons undersökning, liksom det faktum att rosa pendlar mellan att vara en negativt laddad färg som signaleringar mesig flickighet och bögighet, till att vara en positiv styrkefärg som har både revolutionär potential och som skapar möjlighet till ett eget rum. Det är väl egentligen bara en sak den inte är: neutral.

En del exempel är mer hårresande än andra, som detta att man i Thailand har infört ett bestraffningssystem i poliskåren som innebär att poliser som begått mindre förseelser tvingas bära ett rosa Hello Kitty-armband väl synligt på sina uniformer. Skammen det innebär räknas som ett tillräckligt straff i sig. Man häpnar. Och inser lite skamset att föraktet för femininitet manifesterar sig plågsamt tydligt i hur vi förhåller oss till den rosa färgen – det gäller också vår motvilja mot att klä småungarna i färgen.

Ambjörnsson skildrar förtjänstfullt hur vår inställning till rosa relaterar till samhällets generella inställning till kvinnlighet. Och för de som vill återupprätta femininiteten har det blivit självklart att också återta rosa, och ladda den med feministisk ammunition. Därför är rosa något av en kampfärg i queerfeministiska kretsar.

”Allt måste inte reclaimas!”, skriver jag i mitt anteckningsblock. För det är här, när Ambjörnsson kommer till avsnittet som heter ”En rosa revolution i vardagen” som mitt intresse dalar och ersätts av leda. Rosa revolution? Seriöst? Kom igen! Jag kastas dryga tio år tillbaka i tiden, till den gymnasietid då jag lyssnade på Courtney Loves band Hole, specialbeställde amerikanska feministtidskriften Bust eftersom den inte fanns att köpa i Gävle och smyckade hela min tillvaro i olika rosa nyanser under förment feministisk flagg. I dag har jag svårt att se den feministiska potentialen i att bära rosa. Jag vill tro att kampen bättre förs på andra sätt.

Men den ordentliga förklaringen till min aversion får jag först på sidan 200 i Ambjörnssons bok. Där får jag veta att några av hennes informanter bär rosa som en motståndshandling mot normerna kring vuxenhet. Plötsligt förstår jag. Att jag betraktat rosaälskande, vuxna tjejer lite som förvuxna barn är alltså inget fördomsfullt missförstånd – det är en del av hela grejen. Och där är jag inte med längre. Alla normer är inte per automatik dåliga eller förtryckande, och att vi förväntas bli vuxna är nog en i grunden rätt nyttig sak. Och en förutsättning för att den feministiska kampen alls ska kunna föras.

5 kommentarer Skriv en kommentar
  1. we just wanted to let you know it was worth the trip for us from the Farmington area-thank you for your holistapity. felt refreshed the next day! thank you so much-The Golbe’s

    21 augusti 2014
  2. Millie and Jack Bogdanovich – Outstanding Celeste and now really lkoiong forward to all the other proofs so that we can relive the most wonderful day in Keri and Jasons’beginning of married life together. We appreciate all that you did on that glorious day and though you took many, many pictures, you were never intrusive. The event and the Vintners’ Inn management and staff were spectacular. Our stay at the Inn was terrific too. You and your assistant will now play the final part in a lifetime memory with your photos. Thank you again for this small taste of what is yet to come. Cheers from Mom and Dad of the Bride,Keri, and the special addition of our new Son, Jason, Millie and Jack

    21 februari 2015
  3. - Absolutely! Guess whose senior pierctus Im taking tonight. Jessica from Montgomery. You may not have met her yet. She’s a Starlet too and was a model for Celeste Photo Art in the first model shoot. She’s the cute little blond in model shoot one. There’s a blog post on her too. I can’t wait until the Homecoming Shoot so you can all meet each other C

    2 april 2015
  4. I’ve learned result-oriented items by way of your web site. 1 other thing I want to say is newer laptop operating systems are inclined to allow far a lot more memory to get used, but they likewise demand far more storage basically to operate. If your computer could not handle a lot a lot more memory as nicely as the newest application requires that ram increase, it generally will be the time to buy a new Laptop or computer. Thanks

    21 april 2015
  5. Just amazing work Ellie. I love it.Thanks for shrniag at PanPastel this week.Have a great week.hugs {brenda} xoxPS – your PanPastel blog link isn’t working and needs to be to be eligible for the draw. Please could you re-do it? Thanks.

    4 maj 2015

Kommentera

Du kan använda HTML i kommentarerna. Din epost kommer inte att synas.

Prenumerera på kommentarer via RSS