Skip to content

Hisham Matars Analys av ett försvinnande

Jag läser ”Analys av ett försvinnande” som om det vore en spänningsroman.

Bara ett kapitel till! övertalar jag mig själv fastän ögonlocken är tunga, maten bränns vid eller vad det nu kan vara som slåss med boken om min uppmärksamhet.

Hisham Matars andra roman efter framgången med debuten ”Ingen i världen” (2006), är så laddad att den inte går att låta bli, trots att den är så oupphörligt sorglig, lågmält saklig och ofta finstämt poetisk.

Den är på alla vis väsensskild från allt vad thrillers och underhållningsromaner heter – och ändå har den detta driv. Bara en sådan sak.

Försvinnandet i romantiteln syftar på den tonårige Nuris pappas. Som dissident och exilflykting från Khadaffis Libyen, blir han under dunkla omständigheter kidnappad i Schweiz.

Romanen är inte bara självbiografiskt inspirerad – Hisham Matars egen far kidnappades i Kairo 1990 och har inte återfunnits – utan är förstås också högaktuell efter den libyska regimens fall och Khadaffis död i höstas.

Men trots att Libyen och den inrikespolitiska situationen i landet utgör bakgrund och orsak till Matars roman, så är det inte någon politisk berättelse. Åtminstone inte i den meningen att det är en berättelse om politik.

Istället är det en ganska klassisk uppväxtskildring, med två stora trauman som drivkraft och förklaringsmodell. När Nuri är tio år dör hans mamma (Nuri får aldrig veta varför), och bara några år senare försvinner hans far och återfinns aldrig igen (vilket framgår redan i bokens första mening).

Däremellan hinner Mona träda in i Nuris liv, det är en engelsk kvinna som han möter när han tillbringar några sommarveckor vid Medelhavet med sin far. Han blir ögonblickligt och dödligt förälskad, på det sätt som bara en ung människa kan kära ner sig i en ouppnåelig äldre person. Det blir dock snart hans far som gifter sig med den, i förhållande till honom, unga Mona – och därmed är ett märkligt triangeldrama igångsatt.

Det är intressant hur Matar väljer att låta sin roman kretsa kring en sådan kliché i manliga uppväxtskildringar, särskilt eftersom ”Analys av ett försvinnande” bär på så många andra större och djupare konflikter. Men det är som om Nuri projicerar alla sina sorger och obesvarade frågor och känslor på Mona – och det är därför hon blir så betydelsefull.

När fadern försvinner är de dessutom utlämnade åt varandra, något som bara gör deras förhållande än mer komplicerat. Matar hanterar schablonerna med säker hand, och han prövar aldrig tilliten hos sin läsare.

Mer än något annat är ”Analys av ett försvinnande” en skildring av människans remarkabla förmåga att hantera att frågor förblir obesvarade, att avsked aldrig blir av och att saknad görs till vardag.

För den som önskar sådant av litteraturen är den därför också till stor tröst.

Kommentera

Du kan använda HTML i kommentarerna. Din epost kommer inte att synas.

Prenumerera på kommentarer via RSS