Skip to content

3 januari 2008, 3 januari 2014

För sex år sedan befann jag mig på Danderyds sjukhus, och mitt liv hade förändrats på ett fullständigt genomgripande vis. Våra miniflickor (strax över två kilo vardera) hade fötts för knappt två timmar sedan, och allt var annorlunda. Exakt hur förändrande detta var förstod jag inte då, faktum är att det skulle ta några år innan jag kände att jag delvis blivit en annan i och med deras närvaro i mitt liv. Kärleken däremot var ögonblicklig. Det hade jag kanske inte riktigt trott innan. Eller snarare, jag hade trott det, men av säkerhetsskäl förberett mig på något annat – eftersom man ju hört att anknytningen kan dröja, att kärleken inte sällan växer fram successivt. Men, den var där redan från början. När jag höll min förstfödda dotter i famnen, medan C kämpade med att krysta ut den andra, mötte jag hennes mörkt, mörkt blå blick och var såld. Aldrig förr eller senare har kärlek vuxit fram så snabbt i mig, som en stillsam, evig explosion.

En gång fyllde de två år.

Det är svårt att förstå att de redan är sex år. I år kommer så mycket att förändras; de kommer att sluta vara dagisbarn och bli skolbarn. Med allt vad det innebär. Jag kommer inte längre att vara småbarnsförälder. Det är kluvet. Jag ser fram emot så mycket; skolan, allt de kommer lära sig, allt som kommer att bli både enklare och roligare att göra tillsammans med dem eftersom de blir mer självständiga och för att de är de roligaste personerna i denna värld att hänga med. Men, jag saknar också mina femåringar. Redan. Det skulle dröja tills de var i fyraårsåldern tills jag kände det där som många föräldrar vittnar om – att man vill frysa tiden. Jag har inte sörjt att de växt, jag har välkomnat det hela vägen. Fram till nu, när det plötsligt känns tveeggat. De är ju så…perfekta? Och ändå vet jag, med säkerhet, att hur stora de än blir kommer de alltid att vara särskilda, fulländade, i mina ögon. Jag välkomnar allt det, inte utan melankoli men med öppna armar.

Kommentera

Du kan använda HTML i kommentarerna. Din epost kommer inte att synas.

Prenumerera på kommentarer via RSS